"Aldrig aldrig ensam, alltid ensam här."

"Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan"

Försöker förklara hur jag tänker .. men

Nu har jag suddat fyra inlägg... så jag skiter i. 

Jag ville förklara på ett målande/sjungande sätt. 

Med ett ordval som flyter. Det blev för många konsonanter

och (för den oinvigde (alla utom jag)) intet sägande metaforer. 

Slutar med att tankarna blir arga för att jag inte kan formulera 

dom till ord. 

Kan fortfarande inte formulera något vettigt. 

fast ändå fast än då

Samtidigt som mina vita-blodkroppar svek mig
så slogs mitt psyke med en jävla massa känslor.
Vet inte vad av det som darra på manschetten först.
Står fortfarande omedvetet medveten men med ett bättre vetande.

Känner mig som mellanmjölk, fast ändå inte...
Jag är söt!