Samtidigt som mina vita-blodkroppar svek mig
så slogs mitt psyke med en jävla massa känslor.
Vet inte vad av det som darra på manschetten först.
Står fortfarande omedvetet medveten men med ett bättre vetande.
Känner mig som mellanmjölk, fast ändå inte...
Jag är söt!
lördag 18 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar